18 Januari 2012
Ett inlägg med känslor...
Patrik kör ju lastbil oftast i Sörmland eller neråt skåne/skara trakten. När han lämnar hemmet har jag en oro känsla i kroppen från & till. Jag vet att han är kunnig/bra i sin körning. Men det går inte att unvika att ha oron inom sig. För ett årsen tex ringde han kl 6 på morgonen och talade om att han fått axeln ur led och att han var påväg till akuten. Det var ifs första olyckan han har vart med om, men man vet aldrig någon dag ringer han och säger något annat! Vist när han har kommit hemma på vintern så har han talat om att där var de halt, där fick jag lite små sladd mm..
Men nu! Andra gången på en vecka har de hänt en lastbil o personbils olycka på JUST DEN VÄGEN HAN OFTAST KÖR! Han var inte inblandad i någon av dom, men en vacker dag är det han. Ni förstår min oro i kroppe ännu mer nu ?? Bara för att man själv kör säkert o lagligt behöver inte dom andra göra de.. Nej fy!
Nojiga Zandra kommer hädan efter ge honom en extra kram, puss o aldrig låta honom åka hemmifrån o vi är liiite osms. Nej aldrig!
Jag älskar dig min Patrik o inget får hända dig ute på vägarna!
Förstår dig helt och hållet. Läskiga väga med olyckor gillar man inte alls att andra eller än själv åker på. Putte är ju kanon på att köra. Men som du säger man oroar ju sig för hur andra kör :/
Jag har gått med is i magen denan vecka då Ante vart i Malmö. Har ju vart tok mycke skjutninagr och så där. Så jag har full förståelse för oron som dyker upp när äns älskade är ute och far :(
Hur känns det att snart bli 2 barns mamma? Va säger Wille om att bli storebro? Måste kännas underbart att få snusa bebis innom kort :)
Kram
